På Amos Andersons födelsedag, den 3 september, avslöjade föreningens ordförande Gunvor Kronman och vd Stefan Björkman att Föreningen Konstsamfundet byter namn. Det nya namnet, Amos Andersons fond rf, togs i bruk i oktober. Samtidigt förnyades föreningens logo.
Beslutet om det förestående namnbytet fattades på två på varandra följande föreningsmöten, som stadgarna föreskriver. Patent och registerstyrelsen godkände för sin del officiellt namnbytet i november.
Vd för Amos Andersons fond, Stefan Björkman, understryker att varken föreningens målsättningar eller syfte ändrades trots namnbytet.
– Syftet, målsättningarna och stadgarna är de samma som förr. Samtidigt är det klart att ett namnbyte är ett naturligt tillfälle för en organisation att tänka genom verksamheten. Amos Andersons fond passar på att i det här sammanhanget betona vissa prioriteringar, och lyfta fram små tyngdpunktsförskjutningar i arbetet.
– Liksom tidigare stöder föreningen visuell konst, litteratur, film, scenkonst, musik, journalistik, medborgaraktivitet, yrkesutbildning och det svenska i Finland, säger Björkman. Men Amos Andersons fond kommer i fortsättningen ännu tydligare än förr att fokusera på de unga. Och i linje med hur Amos tänkte, vill vi också lyfta fram företagsamhet och entreprenörskap som ett tyngdpunktsområde. Föreningen följer med sin tid: när utmaningarna och möjligheterna i samhället ändras, utvecklas också våra stödformer och prioriteringar.
Öppenhet, nyfikenhet och mod
Amos Andersons fond karaktäriseras av samma egenskaper som Konstsamfundet.
– Vi är en privat aktör, och så länge vi agerar i enlighet med våra syftesparagrafer, har vi möjlighet att ta risker som det offentliga inte kan göra. Ofta ger det utdelning i form av nya fina projekt – alltid gör det inte det, men det är priset man måste betala för utveckling, säger Björkman. Om vi alltid satsar bara på det säkra och befintliga, får vi aldrig förändring och utveckling. Vi måste våga vara alerta och nyfikna.
Ett nygammalt namn
Det nya namnet är i själva verket inte nytt, i sitt testamente önskade Amos att Konstsamfundet skulle upprätta en fond som bar hans namn. Så gjordes också, men senare lades fonden ned, för förenkla den juridiska strukturen.
– När vi nu tar i bruk namnet igen, gör vi det bland annat för att påminna om att Amos Andersons fond inte stöder enbart konst, även om konsten är mycket viktig för föreningen, säger Björkman. Namnet har en modernare klang, och det understryker bandet till föreningens kronjuveler, konstmuseet Amos Rex och Söderlångvik gård på Kimitoön. De finska och engelska översättningarna av namnet, Amos Andersonin rahasto och Amos Anderson Fund, är också lättare att använda än det för andra än finlandssvenskar ibland lite svårförståeliga Konstsamfundet.
Amos Andersons fond är en registrerad förening också framöver, precis som Konstsamfundet, därav förkortningen rf efter det officiella namnet.
Foto: Cata Portin
RUM-konceptet var indelat i fyra överordnade temaområden: bildkonst, film och scenkonst, musik samt litteratur och bildning. Konceptet skapades för Konstsamfundet/Amos Andersons fond av designbyrån Form Union.
Besök våra RUM här.
Foto: Cata Portin
2025 var Amos år också på scenen och filmduken
Kärleken till kulturen gjorde affärsmannen Amos Anderson till en av Finlands främsta mecenater. Amos som mecenat, men också som person, fick mer synlighet än på mycket länge under 2025.
Författaren och dramatikern Gunilla Hemming skrev en pjäs om en av Svenskfinlands mest inflytelserika men motsägelsefulla gestalter som hade sin premiär i september på Svenska Teatern, medan regissören Anna Blom följde med pjäsens väg fram till premiär i en dokumentärfilm. Tillsammans lyfte de fram de olika sidorna av en människa i konflikt med sig själv och sin samtid. Vad finns att säga om Amos som inte redan har sagts?
– Jag hade aldrig själv tänkt att jag skulle skriva någonting om Amos Anderson, säger dramatikern Gunilla Hemming.
– Som alla andra betraktade jag honom som ganska dammig och tråkig.
Men efter att ha blivit kontaktad av en regissör som ville göra en opera om Amos väcktes ett oväntat intresse. När operaprojektet rann ut i sanden, fanns fascinationen kvar:
– Jag hade läst så mycket om honom och började driva det där själv.
Resultatet blev pjäsen Amos A. Hemming beskriver projektet som ett försök att tyda en människa som är lika mångbottnad som gåtfull:
– Det som gjorde honom intressant var att han var både skör och despotisk, allt möjligt samtidigt.
Enligt Hemming finns det inte bara en Amos.
– Det finns förmiddagens Amos, den drivna affärsmannen. Eftermiddagens Amos, den generösa kulturmecenaten. Men sen finns det kvällens och nattens Amos också: den ensamma människan som håller hov och omger sig av kända skådespelare, samt den ångestfyllda Amos som drivs av sina inre demoner.
Hon talar om ett liv präglat av skuggor: barndomens fattigdom, mental ohälsa i familjen, känslan av att vara en utomböling i Helsingforskretsarna, och inte minst hans dolda sexuella identitet i en tid då homosexualitet var kriminaliserat.
Dokumentärfilmaren Anna Blom närmar sig Amos från ett liknande perspektiv i sin film Amos A, en tolkning av en framgångssaga.
– Han har kanske blivit osynlig för oss som lever nu därför att han är så närvarande i allt i Svenskfinland. Till exempel är det tack vare hans donationer möjligt att jobba professionellt med film i Svenskfinland.
För både Hemming och Blom har det varit viktigt att gå bortom de yttre framgångarna, som är väldokumenterade. För Amos Anderson var det viktigt att bli sedd och bekräftad, vare sig det var via besök av presidenten eller telegram av en celeber skådespelare på sin födelsedag. Men de materialistiska framgångarna kanske inte bär över generationerna, eller som Gunilla Hemming uttrycker det: ”det är inte så många som tycker om Amos. Han har ju inte ett andligt testamente som andra ikoniska finlandssvenskar som Tove Jansson eller Edith Södergran.”
Blom fyller i:
– Vi har hittat mycket bildmaterial, men det är mest pompösa gubbar på möten. Det är roligare att se honom med sin hund i en roddbåt. Det säger mer.
Patrick Henriksen, som spelar Amos Anderson i pjäsen, talar om skådespelarnas tolkning av de historiska personerna:
– Vi som jobbar med pjäsen tror att den här texten som vi har, det är vad som hände, och det är det vi forskar i. Så måste det bli när man jobbar med teater. Gränsen mellan vad som på riktigt har hänt och vad som händer här suddas ut, och det finns nu inte på riktigt någon som vet hurudan han egentligen var.
– Som skådespelare försvarar man alltid sin karaktär, försöker förstå den och logiken bakom den. Det är ju inte så att Amos enligt mig skulle ha varit en ond eller elak människa, men det är uppenbart att han var ganska självisk och ganska van vid att han fick som han ville, för att han hade pengar och möjlighet att få som han ville. Och långsamt förvandlades då livet till sådant att han säkert trodde att han fungerade som en fullständigt normal människa, konstaterar Henriksen.